Sveriges Domkyrkoorganister

GÖTEBORG Mikael Fridén

Min väg till orgeln var kort, några meter över gatan från vårt radhus. Där låg den då nybyggda Stensjökyrkan. Jag började spela piano för den skicklige Mölndalorganisten Bertil Karlsson.

Jag bytte snart från piano till orgeln. Bertil engagerade sig mycket i sina elever, han ordnade t o m en egen orgelpall till mig för att jag skulle nå ner till pedalerna. Bertil ville att man skulle prova sina färdigheter så fort som möjligt, jag minns väl när jag som 12-åring med darrande händer och fötter skulle spela Bachs lilla In dulci jubilo i samband med musikskolans julkonsert. Bertil hade ofta konserter i Göteborgs domkyrka och en stor upplevelse var när han där spelade Bachs toccata i d-moll. Och det var nog där gnistan tändes för mig - i upplevelsen.

HÄRNÖSAND Lars G Fredriksson

Inspirerad av en släkting som var kantor, började jag tidigt spela på en tramporgel. Snabbt styrdes intresset mot det mäktiga instrumentet i kyrkan, och debuten skedde vid 11 års ålder. Jag började sommarvikariera och fick snabbt god rutin. Jag var medlem i kyrkans barn-, ungdoms- och kyrkokörer och min orgellärare uppmuntrade mig att ta lilla organist- och kantorsexamen, en bra utbildning sommartid med kördirigering, orgelspel, piano, solosång, liturgisk sång, harmonilära, orgelkunskap, och liturgik som stiften och Musikaliska Akademin anordnade. Kyrkomusikstudierna följde vid KMH Stockholm, i diplomklass och i Frankrike. Jag blev organist i Markuskyrkan i Stockholm, men återvände till hembygden, för att slutligen landa i Härnösand som domkyrkoorganist.

KARLSTAD Jörgen Martinsson

Jag heter Jörgen Martinson och arbetar som domkyrkoorganist i Karlstad. Min första kontakt med orgeln skedde redan under barnkörtiden då jag fascinerat studerade organistens spel. Under mellanstadiet började jag ta orgellektioner, vilket ledde till att jag snart började vikariera. Under högstadie- och gymnasietiden vikarierade jag i stort sett varje helg, samt under somrarna. Jag kände tidigt att man från kyrkan räknade med mig och att jag var behövd som vikarie. Det tror jag på ett avgörande sätt påverkade mitt yrkesval till att vilja utbilda mig till att bli kyrkomusiker. På samma sätt har Svenska kyrkan idag en enormt viktig uppgift i att vårda, leda och uppmuntra våra framtida kyrkomusiker in i det här fantastiska yrket.

LINKÖPING Sara Michelin

Jag är född in i Svenska kyrkan med dess musik runt omkring mig från första stund. Min pappa var präst och min mamma är organist. Jag spelade piano från 4 års ålder, sjöng i barnkören, började spela orgel när jag var 13, sjöng i kyrkokören från tonåren. Kyrkans ungdom och mitt gäng där betydde mycket. Vi sjöng de sydafrikanska sångerna som spreds i Sverige på 80-talet och jag var gängets körledare.

Varför blev detta min yrkesbana?

Musik och kyrka var självklarheter i mitt hem.

Goda lärare och förebilder har på ett vänligt men tydligt sätt föst mig framåt i riktning mot yrket.

Musik från olika genrer blev tidigt en självklarhet och en rikedom.

Starka musikupplevelser och lika starka sociala upplevelser har gett mig ett sammanhang där jag mått bra och därför utvecklats som människa och musiker.

LULEÅ Markus Wargh

Mitt intresse för orgeln började när jag var 5 år hemma hos farmor på hennes lilla elorgel. Pappa spelade lite på gehör och han visade mig tre ackord som jag sedan började utveckla mitt gehör efter. Efter det kom jag i kontakt med min hemkyrkas piporgel som var en mycket fin Marcussen-orgel. Jag besökte många orgelkonserter och jag fascinerades av dynamiken och kraften i instrumentet. Jag kände att instrumentet passade bra med mitt temperament och det jag ville utrycka i musiken. Att kanalisera min musikalitet och lust till utryck genom orgeln har alltid lockat mig.

LUND Robert Bennesh

Redan som ung körsångare älskade jag att sjunga till orgelackompanjemang. Allra bäst var det när kyrkan var full och en stor sjungande församling kunde låta sig bäras av den fundamentala orgelklangen. Tanken på att själv få sitta vid orgeln var lockande och efter att ha spelat piano några år började jag ta lektioner för organisten i min hemförsamling som 12-åring. Ganska snart därefter gick min pappa bort och vid orgeln fann jag tröst när jag utforskade instrumentets djup, dynamiska bredd och färgrikedom. Det blev snart mitt liv att få skapa musik vid orgeln. Att det blivit mitt arbete, efter inspirationsrika studieår med kunniga och engagerade mentorer vid makalösa instrument på olika håll i världen, är en stor glädje!

SKARA Reibjörn Carlshamre

Jag är uppvuxen i en liten ort i Västergötland. Min mamma var skolkantor och kopplingen mellan skolan och kyrkan var självklar. Hon hade en självklar kontaktyta med de som bodde på orten. Vi bodde hundra meter från skolan och trehundra meter från kyrkan. Tidigt kunde man be att få låna den stora nyckeln som var tung i fickan och öppna den tunga porten och få spela på orgeln. Gärna med alla stämmor. Jag hade fri tillgång till instrumentet. Två orgelspelarkurser på Hjo folkhögskola i de tidiga tonåren var viktiga inspirationskällor. Tonåren ägnades kanske mer åt annan musik men man var efterfrågad som vikarie på söndagarna. Ett år på Hjo folkhögskola efter gymnasiet väckte intresset på riktigt och jag har aldrig ångrat mitt val av utbildning och arbete.

STOCKHOLM Mattias Wager

Jag började spela piano som 8-åring. Fick höra Scott Joplins "The Entertainer", och blev besatt av att spela ragtime. Jag blev 12. Tillsammans med mina syskon tittade jag på den franska TV-serien "Det var en gång". Vinjettmusiken var ett orgelstycke. Förtrollad av musiken, Bachs Toccata och fuga d-moll, satt jag varje vecka och lyssnade. Jag började spela orgel för organisten i kyrkan nära oss. Övade varje dag, och bestämde mig för att bli organist. Ville vara med om all fantastisk musik som finns i kyrkan, spela på orgeln, som jag såg som ett klingande törnrosaslott med tinnar och torn. Spelade mina första högmässor, så spännande! Sedan: kantorsexamen, musikhögskolan, konserter, undervisning, kyrkomusikertjänst. Ett underbart liv!

STRÄNGNÄS Torvald Johansson

Jag liksom många i min generation har musikaliskt fostrats inom den fria musikundervisningen som tidigare fanns inom Svenska kyrkan. Efter några år hos min första pianolärare fick jag möjlighet till denna undervisning hos den dåvarande domkyrkoorganisten i Strängnäs. Han hade planer för mig visade det sig senare.

En dag kom en av mina äldre bröder hem från Stockholm med en LP-skiva, som blev avgörande för mitt musikaliska liv. Den skivan innehöll César Francks Trois Chorals och Pièce héroïque och Marcel Dupré spelade på orgeln i St Thomas Church i New York City.
Jag blev helt uppslukad av den musiken och orgelinstrumentet. Jag minns min glädje när min lärare senare undrade om jag var intresserad av att börja spela orgel. Lyckan var total!

UPPSALA Ulric Andersson

Min väg till orgeln gick definitivt via den fria orgelundervisningen hos kantorn därhemma. Under gymnasiet var det samma sak, fri orgelundervisning hos organisten på gymnasieorten. Hela tiden med möjlighet att vikariera såväl helger som sommarlov. Likaså var det fullständigt naturligt att kompa de olika körerna då om så önskades. Detta var bästa sättet att komma in i gudstjänstmusiken, men även att komma in i kyrkoåret och dess cykel. Samtidigt fostrades man i någon kyrkokör av gamla rutinerade körsångare och fick på det sättet även en hygglig repertoarkännedom. Parallellt med detta gick jag förstås sommarkurser, i mitt fall hos domkyrkoorganisten i Karlstad och sedan flera somrar på Oskarshamns folkhögskola. Denna inkörsport till kyrkomusiken var för min del avgörande för yrkesvalet. Dessvärre är dessa möjligheter starkt begränsade idag.

VISBY Peter Alrikson

Mitt namn är Peter Alrikson och jag är domkyrkoorganist i Visby domkyrkoförsamling sedan 2019. Utbildad kantor på Oskarshamns folkhögskola och vidare till organistutbildningen på musikhögskolan i Malmö där jag spelade orgel för i huvudsak Mikael Wahlin. Som kyrkomusiker har jag verkat i trakten kring Växjö och sedan i Västervik innan jag började i Visby.

Svenska kyrkan och dess musik har alltid legat mig varmt om hjärtat. Att ägna sin arbetsdag åt tro, gemenskap, känslor, konst och skönhet är en förmån och skattkistan tar aldrig slut. Det går utan vidare att använda en hel livstid bara åt Bachs orgelverk. Trots all fantastisk repertoar för både orgel och kör är det ändå den gemensamma församlingssången jag värderar högst. Att på orgelpallen bredda den sista versen och höra en vacker diskantstämma blanda sig i klangen – ja, då blir det inte bättre.

VÄSTERÅS Johan Hammarström

Tänk att någon gång få sitta och spela på ett sådant instrument! Jag glömmer aldrig de första minnena av orgelklangen från kyrkbänken under konfirmandtiden. Först hade jag inte tänkt konfirmera mig, men sedan blev det ändå så. Tack vare detta kom jag på allvar att upptäcka instrumentet. Precis som många andra hade vägen in i musiken gått via den kommunala musikskolan och pianot, men nu tog allt en ny vändning. Från att ha siktet inställt på helt andra yrkesbanor kom snart kyrkomusiken att bli målet. Att få det stora förtroendet att få egen nyckel till kyrkan och i princip ha fri tillgång till de mäktiga instrumenten var hissnande. Det är fortfarande någonting som slår mig när jag på kvällstid går in i den mörka, stora domkyrkan och får sitta ned och vid orgeln – vilken förmån att få spela på dessa fantastiska instrument och vara i dessa storslagna rum!

VÄXJÖ Sten-Inge Petersson

Min väg till att bli kyrkomusiker började med att en kantor uppmanade mig att börja spela orgel. Vi träffades när jag var ca 12 år och han tyckte väl att jag var musikalisk och hade en bra röst. När jag var 15 år blev jag kantor. Att få möta någon som ser ens gåvor är stort. Jag vill vara en förebild och ett redskap för Gud och vår kyrka i att uppmuntra människor till att bli kyrkomusiker. Att bli organist handlar både om att lära sig spela orgel men också om att förmedla en tro och ett budskap genom sitt musicerande. Du är otroligt viktig som kyrkomusiker i framtidens kyrka och där kan orgeln bli ditt sätt att nå andra människor med evangelium.